Knappar och elförbrukning

Man trycker på knappen, och inser att hissen står allra högst upp. Det kommer gå fortare att ta trappan. Man ångrar knapptrycket.

Spaning vid vägkanten

Jag har en tvååring som det är lite synd om. Vattkoppor - precis när familjens stora semesteraktivitet skulle äga rum: besök på Kolmården med tillhörande övernattning på Vildmarkshotellet. Läppen darrade betänkligt när pappa och storebror gav sig iväg.

Nu visade sig detta emellertid vara det bästa som skulle kunnat hända. För vad är väl apor, delfiner eller sibiriska tigerungar jämfört med den stillasittande aktivitet i skuggan som bjöds istället: obegränsad bilspaning i en vägkant i rusningstid?

"Vad är det som kommer här för bil" - "Det är en Mercedes"
"Vad är det som kommer här för bil" - "Det är en Nissan"
Och så vidare - get the picture?

Nå, efter ett tag upptäcker man vissa pedagogiska svårigheter i den där leken. Vissa bilar säger man rätt och slätt märket på: BMW, Mercedes, Volvo, Saab. Andra bilar säger man modellnamnet på. Man säger till exempel rätt sällan "Här kommer en Volkswagen" utan Golf, Polo, Passat. Sen finns det vissa som man kombinerar: Nissan Micra, Ford Focus etc. Lite förvirrande, men hanterbart.

Sen kommer vi till det riktigt kluriga. Bilarterna: buss, minibuss, skåpbil, jeep, pick up etc. Sådana finns ju av många märken. Ska man då säga: "Här kommer en buss av märket Volvo" eller hur gör man så att en tvååring förstår? Och så som grädde på moset finns det funktionsbilar: polisbil, brandbil, skolbuss etc. Då kan det alltså bli: här kommer en volvopolisminibuss. Eller nå't.

Hur som helst efter två dagars spaning är det mest tvååringen som talar om för mig vilken bil det är. Så jag får väl bara fråga honom.

Skamlösa förslag

När man går till Folktandvården nu för tiden får man ett erbjudande. Frisktandvård heter det. I den lilla broschyren står det att det kostar "från 40 kronor i månaden". För denna enkla summa får man all tandvård man kan tänka sig, helt utan övriga kostnader under den hisnande tidsperioden av tre år.

Nu visade det sig att priset "40 kronor i månaden" antagligen rör unga, fräscha munnar utan så mycket som lite tandsten i. För 36-åriga munnar med rätt så många lagningar och dessutom mer tveksam munhygien kostar det 147 kronor i månaden. Det resulterar i en totalkostnad av 5310 kronor.

När man precis lagat två tänder och pungat ut med 2820 kronor under loppet av två veckor blir man lite spak, och därmed mottaglig för skamlösa erbjudanden.

Man tänker att...tänk om man helt plötsligt biter av en tand. Det kan kosta över 20.000 kronor att fixa enligt färska och trovärdiga uppgifter. Eller om man tappar en plomb, säkert inte billigt det heller. Då skulle man vara jätteglad för att ha betalat 147 kronor i månaden.

Men så tänker man att...tänk om inget alls händer. Om jag sköter mina tänder så där exemplariskt och sköljer flour, petar med Plackers och bara äter fem gånger om dagen. Och om jag bara går på undersökning en gång om året, och de säger "jamen det här ser väl bra ut". Då har jag ju betalat flera tusen spänn till Folktandvården utan att ha fått något för det.

Och nu ligger pappret med autogiromedgivandet här och bränner på skrivbordet.

Bilkriget fortsätter

05.30 vaknar tvååringen och gallskriker ända tills fyraåringen också vaknar och grinar för att han blev väckt. Försöker förklara för båda att det är helt okej att somna om en lördagmorgon, men ingen annan än jag tycker att det är en bra idé.

En bra idé är däremot att omedelbart fortsätta gårdagens diskussion om vem som egentligen äger Blixten McQueen-bilen, och rimligheten eller orimligheten i krav på utlån av densamma.

Vid sextiden övergår diskussionen i handgripligheter, och en lätt hysterisk stämning börjar ta över hemmet.

06.30 ger jag upp och bestämmer att den enda tänkbara lösningen på hur dagen ska kunna genomföras överhuvudtaget är ytterligare ett besök på leksaksbutiken i Huddinge centrum.

En tre och en halv timmes lång väntan börjar. Vi fyller den med diverse tjat, dispyter, mindre hotelser, tjuvnyp bröder emellan, samt nya diskussioner om vem som egentligen äger Blixten McQueen.

Klockan 09.50 ska vi äntligen åka. Då är tvååringen fullt upptagen med att spela fotboll och har ingen lust alls att åka till någon leksaksaffär.

Väl på plats i affären har tvååringen glömt allt om Blixten McQueen och vill köpa en lastbil modell XL istället.

Det blir ingen lastbil.

Leksaksbilar - eller glädjen i att få semester

Kan man tänka sig ett festligare sätt att fira att semestern är här än att köpa leksaksbilar i Huddinge? Okej, here it goes:

1. Tvååringen är helt säker på att han ska köpa en sån Blixten McQueen som A har (Blixten McQueen=karaktär i Pixar-filmen Bilar) .

2. Vi går in i leksaksaffären för att leta efter Blixten McQueen-bilar.

3. Tvååringen blir istället förälskad i en Volkswagen Golf

4. Fyraåringen tittar suktande på en Blixten McQueen-bil

5. Mamman upptäcker att Blixten McQueenbilen kostar 149 kronor fast att den är så liten att den knappt går att hitta med mikroskåp.

6. Tvååringen skriker högt "ha den, ha den" om Golfen.

7. Mamman hittar en billigare Blixten McQueen-bil till fyraåringen, men blir orolig att tvååringen ska ångra sig i fråga om Golfen.

8. Mamman frågar tvååringen typ åtta gånger om han är säker på Golfen.

9. Tvååringen fäster maniskt blicken på Golfen och fortsätter skrika "ha den, ha den"

10. Eftersom Golfen är mycket billigare än Blixten McQueenbilen tycker mamman att detta känns som en schysst deal och köper bilarna.

11. Efter en halvtimmes lek tappar Golfen dörren på ett sätt som inte är reklamerbart.

12. Efter 45 minuters lek släpper tvååringen sitt maniska uttryck och upptäcker att storebror köpt en Blixten McQueen-bil.

13. Helvetet bryter lös.

14. Mamman upptäcker att orsaken till att Blixten McQueenbilen var lite billigare är att det inte alls är Blixten McQueen utan den där busbilen som prejar Mack av vägen, så att Blixten hamnar vilse.

15. Mamman håller tyst om detta.

16. Helvetet fortsätter till klockan 20.30 då båda små keruberna vilar sina duniga lockar mot kudden i en fridfull slummer.

Klänning med setback

Jag har en fin sommarklänning. Det är perfekt väder för att ha den nu, för den är väldigt luftig. Den har massor av fina blommor som folk blir glada av också. Och är till synes helt respektabel - till och med lång ärm. Fast som sagt luftig och sval ändå.

Anledningen till att den är så luftig är vidden. Den sitter inte åt nånstans utan håller sig liksom flera centimeter utanför själva kroppen. Och så är tyget ganska tunt. I teorin är det här jättebra, men så fort man går ner i tunnelbanan märker man nackdelarna. Minsta vindpust gör att tyget liksom lyfter sig underifrån.

Idag när jag hade gjort dagens goda gärning och köpt Situation Stockholm på väg ner i Mariatorgets tunnelbanestation kom en extra illvillig vindpust. En trilskande handväska gjorde att uppmärksamheten inte var på topp och troligen lämnades full insyn till hela bakdelarna. Jag gissar att detta bidrog till min omgivnings goda morgonhumör minst lika mycket som det blommiga tyget.

Vem kommer att läsa det här egentligen?

Om det här blir trist så är det inte mitt fel. Du får skylla på Daniel, Henrik eller möjligen Anna. Det är de som har sagt att jag ska göra det här. Själv kan jag absolut inte förstå vem som är det minsta intresserad av ytterligare en icke-signifikant person med rätt lite att säga till omvärlden.

Det kommer bara att handla om det vanliga: små barn som sakta men målmedvetet driver en till vansinne, sömnbrist, vardagsstress, samt ironiska kommentarer om omgivningen. Inte så värst stora tankar.

Men okej, here we go. Några regler om vi nu ändå ska göra det här: Inga fula ord, inga elakheter (små bitska kommentarer mot dem som tål det är okej, men inget riktigt elakt). Och inget snusk - jag är väldigt pryd. Däremot - många kommentarer så att jag känner mig bekräftad, annars slutar jag bums.

Då kör vi!
Jenny Sofia