fredag 18 maj 2012

Röstfusk

Det är något fel på min röst. Inte varje dag och inte alla tider på dygnet. Den största delen av veckan verkar den tvärtom fungera helt tillfredsställande. Klingar högt och starkt, med en viss auktoritativ touche fast på ett trevligt och humoristiskt sätt inbillar jag mig. Människor lyssnar och nickar så där lite positivt. De förstår vad jag menar och tycker oftast att vi ska göra som jag föreslår. Ibland är det till och med någon som ger ett litet erkännande i efterhand. Bra att du tog upp det där, typ.

Nej, det är nog mest framåt kvällen. Eller…ja, nu när jag tänker efter uppstår det där felet rätt ofta på morgonen också. Och helgerna. Definitivt på helgerna.

Kanske är det något med den här lägenheten. Något i väggarna som gör att ljudvågorna på min röstfrekvens inte löper lika bra som på andra ställen. Kanske är det radion som stör ut mina egna signaler. Eller för all del kan det vara teven också. Om det är sport på – och det är klart, då hejas det ju så väldigt i sändningarna. Och barnprogrammen är ju så väldigt högljudda numera. Fast det händer ju ofta även när ingen apparat är på, så det måste nog vara väggarna ändå.

Min man, han märker nog att jag försöker säga något för ibland hummar han lite. På fel ställe rätt ofta, men ändå.

Det är nog värst med barnen. De märker inget alls även fast jag får lite ont i halsen av alla kontaktförsök. Det händer att jag säger samma sak en tio tolv gånger utan respons. Oftast är det när det handlar om kläder, hygien eller mat har jag märkt.

Men nu har jag fått en idé. Jag har ju en så’n där smart telefon där man kan spela in ljud som man sen kan spela upp med en enkel knapptryckning. Och nu ikväll, står jag på balkongen och spelar in det som ska tjäna som min egen privata signaturmelodi. Det ljud som de inte missar på kilometers avstånd och som hädanefter ska annonsera alla mina viktigare inlägg här hemmavid – hemglassmelodin.

Jag talar om hur det går.