Kvart i fem-ragg

Om du nu ska ragga genom Wordfeud så har jag några tips.

Fast först vill jag reda ut det här med raggningen. Det gör man bara inte. Kan man tänka sig något mer patetiskt? Det är illa nog att spela, men okej – det är ganska kul.

Förväxla dock inte kul med cool, orden har faktiskt bara en gemensam bokstav. Alfapet är sådant som de tar fram i amerikanska filmer för att visa att någon är riktigt, riktigt töntig. Pensionärer i Florida spelar Alfapet. Vi borde alla skämmas lite.

Att sedan förväxla Wordfeud med en dejtingsajt är helt obegripligt fånigt. Och lite obehagligt. Ungefär som att någon går in i ett okänt familjekök vid femtiden på eftermiddagen, smyger upp bredvid mamman och viskar ”Tjena stumpan”.

Are we clear?

Men till tipsen då. Om du nu ändå bestämmer dig för att ragga genom Wordfeud (vilket jag verkligen hoppas att du ser det olämpliga i):

• Använd inte en profilbild som föreställer en figur från ett Iron Maiden-album.
  
• Använd inte ett användarnamn med en massa X i och som framhäver hur farlig du är
  
• Inled inte en chatt med orden ”hur gammal är du"
  
• Om någon avböjer att spela med dig igen. Fråga inte fler gånger.
• Om någon avböjer att spela med dig för andra gången i rad. Fråga inte fler gånger.

Okej?
Okej.

Ryktet säger

Det där med rykten är aldrig kul. I alla fall inte om de ger en annan bild av dig själv än den du önskar.

En gång i skolan blev jag beskylld för att ha stulit en parfym ur min klasskompis jympaskåp. Hon hittade den sedan under en smutsig strumpa, men då var det ju liksom försent. En falsk anklagelse och sedan sitter man där med en helt ny klisterlapp i pannan. Jag tror i och för sig inte att det blev så seglivat det där ryktet men känslan bet sig fast. Fy tusan så jobbigt. Inte vill man att någon ska tänka tjuv när de ser en.

Jag ska nog inte dra jämförelsen med dagens situation för långt. Att sno grejer är ju direkt illa, medan barnens uppfattning om mig säkert är bingo i deras värld. Men jag funderar lite på föräldrarna som får höra detta från sina små.

Inte för att jag tror att de tror på det – det skulle väl vara helt okej. Nej, det jag är orolig för är att de ska se det som det verkligen är. Att våra barn har föräldrar som saknar förmåga att planera, jobbar för mycket och är alltför svagsinta när det gäller enkla lösningar.

För alla barnen vet förklaringen (den enda rimliga) till att Ivar och Teodor har så många plastiga batteridrivna figurer från Pixar-filmer.

Deras mamma jobbar på McDonalds.

Tio sanningar om segelbåtar

Jag blev inbjuden att nyttja en segelbåt. Jag förstod att detta var något alldeles speciellt. Mysigt att bo där över natten, hela familjen. Inte så att vi faktiskt skulle ut och segla. Nej, vi skulle bara känna på den saltstänkta känslan och vänja barnen vid båten så att vi kan hänga med riktigt ofta i framtiden.

Det här är vad jag har att säga om den saken.

1. Man blir osams eftersom man står på varandras fötter hela tiden.
2. Det är jättesvårt att bädda eftersom man inte kan placera barnen på någon annan plats än den där man just lagt ut någorlunda släta lakan.
3. Det tar evigheter att lista ut hur man tänder lampan eller spolar på toan. Allt är så finurligt ordnat på en segelbåt.
4. Man slår alla möjliga kroppsdelar i den förbannade masten som går rakt igenom hela båten.
5. Det kommer in mygg
6. Det blåser i ansiktet när man ska försöka sova.
7. Det är kallt. Jättekallt.
8. Om barnen sover i den mysiga fören får man själv och maken sova på vad man trodde var soffor men som visar sig vara varsin planka med tyg på. Det är hårt. Och trångt.
   
9. Man kan ändå inte sova eftersom krogarna i hamnkvarteren spelar techno fram till tre.
10. Om man trots detta slumrar till vaknar man igen när maken inte kan vända sig på sin planka utan fastnar i snarkläge. Hela natten.

För att summera – en segelbåt är en husvagn på vatten. En liten sådan med dålig isolering. Eller ett tält kanske. Ja, ett tält.

Punkt.

Allmänbildning

Min man har många talanger, men två i synnerhet.

Den ena färdigheten är länder, folk och politik i världen. Han kan varenda stam och folkslag som finns, han vet hur folkgrupper rört sig över jordklotet och interagerat med varandra sedan urminnes tider. Han vet hur oräkneliga minoriteter behandlas i oräkneliga länder och han vet vad konflikter och förföljelser grundar sig i. Han vet skillnaden mellan sunni och shia, var sikherna härstammar från och han att det finns en folkgrupp som heter kopter.

Den andra stora talangen är fotboll. Och med det menar jag inte att han har lite så där allmän kunskap om när en offside-situation inträder eller att han vet när det är dags att skrika ”domarjävel”.

Nej, min man kan namnet på alla fotbollslag och alla spelare i hela världen. Alla. Han vet var de hör hemma, in till minsta stadsdel och kvarter. Han vet vad som kännetecknar supportrarna – om de är rika eller fattiga, katoliker eller protestanter, lärda eller obildade. Han vet vilka sånger fansen brukar sjunga på läktarna, vad hemma-arenan heter, vilken placering laget har i den nationella ligan och hur den placeringen utvecklats under de senaste tio åren. Han vet också vad segrar och förluster får för konsekvenser för samhällsstrukturen och han vet hur förutsättningarna för att bli fotbollsspelare ser ut i varje land.

Dessa två färdigheter gör honom populär må ni tro. Särskilt hos taxichaufförer. Särskilt hos taxichaufförer som har sin sista körning till Arlanda klockan halv fyra på morgonen och som haft två futtiga körningar under hela natten och därför är extremt pratsugna.

Med all respekt för de viktiga ämnen som avhandlas – nästa gång tar jag tametusan med mig öronproppar i taxin.

Till dig som har en fru

Du kanske har en fru som inte precis är händig, men som ändå ibland bestämmer sig för att ”ta tag” i saker. Hon är energisk och ambitiös med en klar och obändig blick mot målet. Egenskaper som hade varit förtjusande om de bara varit kombinerade med ett stoiskt, tålmodigt lugn inför hinder på vägen.

En sådan fru skulle mycket väl kunna säga något i stil med att altanen ska målas. Och att barnen kan vara med - det är ju bara en massa vitfärg som ska på över en stor slät yta. De skulle nog tycka att det var roligt.

Hon kanske till och med säger att du kan åka och storhandla under tiden så hittar ni på något tillsammans allihop till kvällen. En middagsutflykt med dopp i badsjön till exempel.

Om du har en sådan fru kan det vara bra att tänka på ett par saker innan du åker iväg till den där stormarknaden. Du kan till exempel fråga om hon verkligen är säker och att du mycket väl kan handla ikväll istället. Och bada hinner ni ju en annan dag. Eller att du åker och badar med killarna nu, så får hon måla ifred.

Säkert svarar hon då att det är alldeles onödigt. Det är bättre att göra det nu för då sparar ni dyrbar semestertid. Och inte är det något större besvär med barnen. Ni ska ju måla, så de kommer att vara sysselsatta.

Nu kan frestelsen vara stor att bara dra iväg, men ställ för säkerhets skull några kontrollfrågor:

1. Kära hustru, ska du inte rulla ut lite mer av det där pappret som skyddar golvet?
   
   
2. Tänker du på att barn under sex kanske inte tycker att det är så noga vad man målar på – eller med?
   
   
3. Om barnen blir trötta på att måla efter en kvart, eller om deras målande inte uppfyller önskad kvalitet, var gör du av dem då innan du får tid att göra rent dem?
   
   
4. Om de istället tassar in över parketten med fötter fulla av målarfärg, kommer det inte bli svårt att göra rent?
   
   
5. Och, min älskling, om du sedan tvättat barnens mjölkvita känsliga hud med lacknafta kanske du också vill använda tvål och vatten innan de stoppar fingrarna i munnen. Kan inte det faktum att du själv är full av målarfärg ställa till problem?
   
   
6. Kanske fyller du barnpoolen med trädgårdsslangen, du brukar ju vara pragmatisk, men om de då börjar stänka vatten på de nymålade ytorna strax bredvid, kommer du att kunna hantera det på ett konstruktivt sätt?
   
   
7. När du som bäst håller på att tvätta penslar och putsa hela altangolvet med lacknafta och dina egna fötter har målarfärg under sulorna kanske treåringen skriker ”färdig” från pottan. Hur tar du dig bäst till badrummet? Och tror du inte att toapappret fastnar i färgen på händerna?

Kanske väljer du att inte ställa de här frågorna utan åker och handlar istället. Precis som hon föreslagit, din kloka fru. Det är ett fullt förståeligt val, du kan lugnt uträtta de familjerelaterade ärendena utan tjat, slagsmål eller underårig medhjälp. Fast när du kommer hem med matpåsarna kan du mycket väl upptäcka att det hade varit bättre att låta måleriet bli en vuxenaktivitet.

Några saker du kan säga då för att lyfta tillvaron är:

1. Oj vad fint.
   
   
2. Det där ljusa stråket efter bortputsad målarfärg på altangolvet märks nästan inte alls. Nästan lite effektfullt bara.
   
   
3. Vet du älskade, jag tror faktiskt inte att en andra strykning behövs.

270 minuter

Nog hinner du träna. Du har ju ont i ryggen människa. Det tar ju bara tjugo minuter om du tränar hemma. Max. Om man inte räknar in stretch och dusch då förstås, men det tar ju bara tio minuter vardera.

Och visst hinner du lägga barnens kläder på rätt ställe. Fem minuter – eller tio kanske, så är det gjort. Och när vi ändå pratar om det – det där med att gå igenom posten; du vet ju att du egentligen tjänar tid på det eftersom du kommer hitta allt på sin rätta plats när du behöver dem. Så nog kan du lägga några minuter på det.

Riktig mat är viktigt för hälsa och välbefinnande. Och det är ju skandal att allt måste gå så snabbt just när det gäller mat. Det där med halvfabrikat är inget vidare, det tycker ingen av oss. Välinvesterade fyrtio minuter.

Ser inte ugnen väldigt skitig ut förresten. En kvart om dagen på att hålla hushållskaoset borta. Bara femton minuter om dagen så håller du näsan över vattenytan och hemmet håller en någorlunda glans.

Jenny, njut av tiden med barnen. Det är inte så länge som de är så där små och det är ju jättemysigt att ha en stund tillsammans innan läggdags. Läs du en extra saga, det tar inte mer än tio minuter – ni är värda den tiden tillsammans.

Kalendern behöver du ägna en liten stund sen. Inte så lång alls, bara några minuter för att se till att du har koll på läget.

Varför har du inte ringt din syster på så länge? Inte din bror heller vill jag minnas. Det är riktigt illa faktiskt – skärp dig! Det är klart att du måste ha tid för dina närmaste. Ring. Bums.

Och du. Lägg nu fram kläder inför morgondagen och packa väskan. Så att du inte irrar runt där imorgon bitti och undrar varför skärpet med blommorna inte hänger där det ska. Det tar bara en liten, liten stund och sparar ju så mycket tid och dåligt humör.

Läs också. Kanske bara några minuter för att varva ner. Efter att du borstat tänderna i två minuter, tagit bort allt gojs från ansiktet med bomullstussar och krämer samt lagt någon liten tid på att smörja in händer och fötter – man måste ta hand om sin hud under vintermånaderna. Och det tar ju bara en liten, liten stund.

Somna sött nu kära Jenny, men först en fråga … varför skriver du inte mer. Det tar ju egentligen bara en halvtimme att skriva ett blogginlägg och du tycker ju att det är kul. Man ska unna sig saker som är kul.

God natt!