Först var det gardinerna. Vi behövde inte längre hänga dem dubbelvikta för att undvika att någon skulle rycka ner dem. Sen kunde vi ställa blommor på blomsterbrädan. Visserligen fick de samsas med småbilarna eftersom de stod mitt på parkeringsplatsen, men ändå.
Efter det var de snillrika låsanordningarna som satt på
lådor och skåp. De behövdes inte längre. Ingen kastade ut besticken på golvet. Det blev fritt fram att ställa böcker och cd-skivor på de nedersta
hyllplanen igen.
Det stod inte längre ständigt en påse full med bajs i
hallen för transport till soprummet.
Nej, det är annorlunda nu. De kan göra så mycket själva. Kläderna till exempel: tröjor – flera stycken, i
rätt ordning, kalsonger, byxor, knappar, dragkedjor. De grejar det mesta.
Ibland är det till och med så att de plockar upp alla små
gubbar, bollar, bilar, pussel och klossar när dagen är slut. Inte ofta, men det
händer.
Det är väl egentligen bara en sak jag undrar över.
När - mina älskade söner - NÄR ska ni lära er att sätta på strumporna
själva, för jag får tametusan hjärtinfarkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar