tisdag 17 augusti 2010

Författardrömmar

Tänk jag drömde så konstigt i natt. Så här var det.

Jag skrev en bok när jag var mammaledig. Den blev riktigt populär. Så populär att jag kunde sluta mitt vanliga tråkjobb och skriva en andra bok istället.

Den blev också populär. Så populär att jag fick nya vänner, som också skriver framgångsrika böcker.

Sen bantade jag tio kilo eller så och blev smal och snygg. Så smal och snygg att jag fick vara med i Amelia och visa upp min nya vackra kropp och tala om hur lätt det faktiskt är att bli smal och snygg.

Jag skilde mig från min jämställda man som hade tagit hand om barnen medan jag skrev den där första boken. Istället blev jag ihop med en kändis som varit med i Robinson och som också blivit smal och snygg. Så smal och snygg att även han fick vara med i Amelia. Flera gånger.

Vi skaffade en vacker villa, fick en gullig bebis och var med i olika tidningar och tv-program.

Sen gifte vi oss. Bingo Rimér och Gert Fylking fick komma på vårt bröllop och vi hade en pr-kvinna som tog hand om alla mediakontakter. Det regnade lite, men det vara bara bra, för då fick Bingo, Gert, pr-kvinnan och alla andra användning för det specialdesignade paraplyet med våra namn på som vi tagit fram. Martin och Camilla stod det på paraplyet.

...nä vänta nu – Camilla – det var konstigt.
Det kanske inte var en dröm utan något jag läste i Aftonbladet.

måndag 9 augusti 2010

Fula ord

Ett ord används mer än andra i hemmet just nu. Ett helt genialiskt ord som kan användas till nästan vad som helst. Man kan

1) byta ut andra tråkigare ord
2) förskräcka en farmor
3) underhålla en lillebror
4) avbryta en långdragen diskussion, med mera, med mera.

Ordet går dessutom att bryta upp i flera delar så att det får plats i en sång eller ramsa om man är på det humöret.
....
Olika användningsområden:

Tjatavbrytare
- Men snälla du, du skulle ju klä på dig.
- Bajskorv!

Glad förvåning
- Titta, en luftballong!
- Oohhh, vilken bajskorv.

Sång
Imse vimse bajskorv bajsar uppför trån. Ner kommer bajset...

...
Det är inte utan att man blir lite avundsjuk. Jag ser för mig en jobbig yrkesdiskussion. Rent hypotetiskt kan den handla om lämplig rubriksättning på en text eller något liknande som kan köra fast riktigt ordentligt. Tänk att efter någon minuts diskussion helt enkelt se motparten i ögonen och avsluta med ett kort: Bajskorv!

tisdag 3 augusti 2010

Två barn och en snigel

En snigel segar sig sakta över asfalten. Den hamnade där efter skyfallet. Två pojkar ligger platt på mage och betraktar färden tillbaka mot gräset. Länge.

Vi har varit här ett bra tag och ska åka iväg med bilen nu. Det är snart matdags och vädret börjar faktiskt bli ganska dåligt.

Veckan innan har sagda pojkar sett snöleoparder. Tapirer som stilla nosade sina gummitrynen över leran och tigrar i lömska bakhåll på varandra. I safariparken kikade strutsar och giraffer in i vår sobra Saab. Lamadjuren ställde sig självmedvetet mitt i vägen och vägrade flytta på sig. Vargarna slogs med björnarna.

Inte desto mindre ligger nu pojkarna här på regnvåt asfalt i total koncentration medan föräldrarna tjatar hål i huvudet på dem. Snigelns rörelser går knappt att ana, så långsamt går det. Men pojkarna ligger där. Stilla. Och tittar. En och annan fråga kommer:

Varför har snigeln inga ben?
Varför går den åt fel håll?
Var är skalet?
Varför har den horn?
Kan man hoppa över den?

Fler frågor än vad som ställdes om snöleoparden.

Något säger mig att de fattar något som jag glömt. Att det finns någon barnslig klokskap i detta. Något om att äventyren och upplevelserna därborta inte alltid är bättre. Mirakel finns nära.

Är det månne så att man inte behöver åka trehundra, tretti eller ens tre mil för minnen som består och värmer i vinter. Kanske räcker det med att gå bort till skogspartiet och äta några blåbär. Eller spela fia med knuff och inte ens tänka på att dela det med fler än de som faktiskt sitter runt bordet.

Kanske räcker det med att ge sig tiden att besvara några frågor från två små pojkar som intresserat ser en snigel maka sig över vägen.