Ryktet säger

Det där med rykten är aldrig kul. I alla fall inte om de ger en annan bild av dig själv än den du önskar.

En gång i skolan blev jag beskylld för att ha stulit en parfym ur min klasskompis jympaskåp. Hon hittade den sedan under en smutsig strumpa, men då var det ju liksom försent. En falsk anklagelse och sedan sitter man där med en helt ny klisterlapp i pannan. Jag tror i och för sig inte att det blev så seglivat det där ryktet men känslan bet sig fast. Fy tusan så jobbigt. Inte vill man att någon ska tänka tjuv när de ser en.

Jag ska nog inte dra jämförelsen med dagens situation för långt. Att sno grejer är ju direkt illa, medan barnens uppfattning om mig säkert är bingo i deras värld. Men jag funderar lite på föräldrarna som får höra detta från sina små.

Inte för att jag tror att de tror på det – det skulle väl vara helt okej. Nej, det jag är orolig för är att de ska se det som det verkligen är. Att våra barn har föräldrar som saknar förmåga att planera, jobbar för mycket och är alltför svagsinta när det gäller enkla lösningar.

För alla barnen vet förklaringen (den enda rimliga) till att Ivar och Teodor har så många plastiga batteridrivna figurer från Pixar-filmer.

Deras mamma jobbar på McDonalds.

Hot i vardagen

Har jag berättat om min treåring?

Han är liten och snuttig som en bebis på natten och kaxig som en adrenalinstinn tiger på dagen. Han har ett lager av mjukt småbarnshull över hela kroppen och vid handlederna får han fortfarande små veck. Viljan däremot är hård och ogenomtränglig som den ofta är hos treåringar.

Alla gränser ska testas. Ett nej är en utmaning, inget annat. Mat slängs på golvet på pin kiv, spottas är visst väldigt kul för alla blir så arga då.

Ibland blir han själv arg. Väldigt arg. Om han blir orättvist anklagad. Eller om han inte får ha sina fötter i storebrorsans ansikte. Eller om den sista leksaksbilen inte får plats på det fönsterbräde som utgör parkeringsplats.

Det händer då och då att han inte får som han vill min lilla kerub. Kanske måste han sätta på sig pyjamasen. Eller stänga av tv:n. Det är då som hoten kommer.

”Mamma, du får inte komma på mitt kalas”

Det var det första hotet jag hörde. Inte så verkningsfullt upptäckte han snart och testade ett nytt:

”Då kastar jag dig i soptunnan”

Den ömma modern, som för övrigt har MVG i pedagogik, replikerade blixtsnabbt med att hon minsann skulle kasta honom i toan då, vilket ledde till en smått chockad uppsyn, darrande underläpp och översvallande bedyranden om att mamma bara skojade.

För någon dag sedan kom ett verkligt hot. Ett riktigt blodisande sådant. Klockan var ungefär fem på eftermiddagen efter en lång hård dagisdag utan sovstund. Ni vet den där tiden när det gäller att hålla alla trötta små barn vakna så att inte hela vuxenkvällen blir förstörd. Två och en halv timme innan läggdags hade stämningen därhemma just blivit sådan att ett hot från en treåring krävdes.

Små fötter klampade sig ursinnigt fram till soffan. Ungskrutten slängde sig ner på kuddarna, stoppade resolut tummen i munnen och slängde snuttefilten över ansiktet.

”Då somnar jag nu”

Det tog skruv.

Tio sanningar om segelbåtar

Jag blev inbjuden att nyttja en segelbåt. Jag förstod att detta var något alldeles speciellt. Mysigt att bo där över natten, hela familjen. Inte så att vi faktiskt skulle ut och segla. Nej, vi skulle bara känna på den saltstänkta känslan och vänja barnen vid båten så att vi kan hänga med riktigt ofta i framtiden.

Det här är vad jag har att säga om den saken.

1. Man blir osams eftersom man står på varandras fötter hela tiden.
2. Det är jättesvårt att bädda eftersom man inte kan placera barnen på någon annan plats än den där man just lagt ut någorlunda släta lakan.
3. Det tar evigheter att lista ut hur man tänder lampan eller spolar på toan. Allt är så finurligt ordnat på en segelbåt.
4. Man slår alla möjliga kroppsdelar i den förbannade masten som går rakt igenom hela båten.
5. Det kommer in mygg
6. Det blåser i ansiktet när man ska försöka sova.
7. Det är kallt. Jättekallt.
8. Om barnen sover i den mysiga fören får man själv och maken sova på vad man trodde var soffor men som visar sig vara varsin planka med tyg på. Det är hårt. Och trångt.
   
9. Man kan ändå inte sova eftersom krogarna i hamnkvarteren spelar techno fram till tre.
10. Om man trots detta slumrar till vaknar man igen när maken inte kan vända sig på sin planka utan fastnar i snarkläge. Hela natten.

För att summera – en segelbåt är en husvagn på vatten. En liten sådan med dålig isolering. Eller ett tält kanske. Ja, ett tält.

Punkt.

Allmänbildning

Min man har många talanger, men två i synnerhet.

Den ena färdigheten är länder, folk och politik i världen. Han kan varenda stam och folkslag som finns, han vet hur folkgrupper rört sig över jordklotet och interagerat med varandra sedan urminnes tider. Han vet hur oräkneliga minoriteter behandlas i oräkneliga länder och han vet vad konflikter och förföljelser grundar sig i. Han vet skillnaden mellan sunni och shia, var sikherna härstammar från och han att det finns en folkgrupp som heter kopter.

Den andra stora talangen är fotboll. Och med det menar jag inte att han har lite så där allmän kunskap om när en offside-situation inträder eller att han vet när det är dags att skrika ”domarjävel”.

Nej, min man kan namnet på alla fotbollslag och alla spelare i hela världen. Alla. Han vet var de hör hemma, in till minsta stadsdel och kvarter. Han vet vad som kännetecknar supportrarna – om de är rika eller fattiga, katoliker eller protestanter, lärda eller obildade. Han vet vilka sånger fansen brukar sjunga på läktarna, vad hemma-arenan heter, vilken placering laget har i den nationella ligan och hur den placeringen utvecklats under de senaste tio åren. Han vet också vad segrar och förluster får för konsekvenser för samhällsstrukturen och han vet hur förutsättningarna för att bli fotbollsspelare ser ut i varje land.

Dessa två färdigheter gör honom populär må ni tro. Särskilt hos taxichaufförer. Särskilt hos taxichaufförer som har sin sista körning till Arlanda klockan halv fyra på morgonen och som haft två futtiga körningar under hela natten och därför är extremt pratsugna.

Med all respekt för de viktiga ämnen som avhandlas – nästa gång tar jag tametusan med mig öronproppar i taxin.