Julgotter

Det bjuds på mycket gott månaden innan jul. Vilket offentligt rum man än vistas i kan man vara säker på att det står en liten skål med pepparkakor någonstans. Trevligt. Och en pepparkaka går ju alltid ner.

Och så finns det mysiga julmarknader lite här och där. Till exempel i Centralstationen där ett miljövänligt företag som säljer allt från kraft till kultur dukat upp elabonnemang, böcker och eko-kläder. Fanns mycket att kolla på – kanske en julklapp till någon? Miljövänlig konsumtion, my favourite kind.

De sålde miljövänligt godis också. Utan tillsatser och paketerade i små fina påsar. Och någon liten biscotti-liknande italiensk kaka som såg väldigt fin ut. Kanske något man kunde bjuda på till glöggen? Men först måste man provsmaka och det miljövänliga el- och kulturföretaget hade varit vänliga nog att hälla upp några kakor i en silvrig skål.

Kakan var liten och fick lätt plats i munnen. Första tanken var att den inte alls var så spröd som man hade trott. Och att den inte alls smakade sött, utan...liksom lite träigt. Så såg man att boken som stod bredvid skålen handlade om hundar. Och att det stod ”ekologiskt hundgodis” på påsen bredvid.

Ryggmärgen reagerade. Kakan åkte ut i handen och tillbaka i skålen, medan benen bar iväg åt andra hållet och ögonen började titta väldigt intresserat på alla böckerna på andra sidan montern.

Skammens rodnad fläckade kinderna och man funderade på vad som var värst – att jag just ätit hundgodis, att någon sett mig äta hundgodis, eller att någon som inte förstått att det var hundgodis sett mig spotta ut och lägga tillbaka.