Jag blev inbjuden att nyttja en segelbåt. Jag förstod att detta var något alldeles speciellt. Mysigt att bo där över natten, hela familjen. Inte så att vi faktiskt skulle ut och segla. Nej, vi skulle bara känna på den saltstänkta känslan och vänja barnen vid båten så att vi kan hänga med riktigt ofta i framtiden.
Det här är vad jag har att säga om den saken.
- Man blir osams eftersom man står på varandras fötter hela tiden.
- Det är jättesvårt att bädda eftersom man inte kan placera barnen på någon annan plats än den där man just lagt ut någorlunda släta lakan.
- Det tar evigheter att lista ut hur man tänder lampan eller spolar på toan. Allt är så finurligt ordnat på en segelbåt.
- Man slår alla möjliga kroppsdelar i den förbannade masten som går rakt igenom hela båten.
- Det kommer in mygg
- Det blåser i ansiktet när man ska försöka sova.
- Det är kallt. Jättekallt.
- Om barnen sover i den mysiga fören får man själv och maken sova på vad man trodde var soffor men som visar sig vara varsin planka med tyg på. Det är hårt. Och trångt.
- Man kan ändå inte sova eftersom krogarna i hamnkvarteren spelar techno fram till tre.
- Om man trots detta slumrar till vaknar man igen när maken inte kan vända sig på sin planka utan fastnar i snarkläge. Hela natten.
För att summera – en segelbåt är en husvagn på vatten. En liten sådan med dålig isolering. Eller ett tält kanske. Ja, ett tält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar