Allmänbildning

Min man har många talanger, men två i synnerhet.

Den ena färdigheten är länder, folk och politik i världen. Han kan varenda stam och folkslag som finns, han vet hur folkgrupper rört sig över jordklotet och interagerat med varandra sedan urminnes tider. Han vet hur oräkneliga minoriteter behandlas i oräkneliga länder och han vet vad konflikter och förföljelser grundar sig i. Han vet skillnaden mellan sunni och shia, var sikherna härstammar från och han att det finns en folkgrupp som heter kopter.

Den andra stora talangen är fotboll. Och med det menar jag inte att han har lite så där allmän kunskap om när en offside-situation inträder eller att han vet när det är dags att skrika ”domarjävel”.

Nej, min man kan namnet på alla fotbollslag och alla spelare i hela världen. Alla. Han vet var de hör hemma, in till minsta stadsdel och kvarter. Han vet vad som kännetecknar supportrarna – om de är rika eller fattiga, katoliker eller protestanter, lärda eller obildade. Han vet vilka sånger fansen brukar sjunga på läktarna, vad hemma-arenan heter, vilken placering laget har i den nationella ligan och hur den placeringen utvecklats under de senaste tio åren. Han vet också vad segrar och förluster får för konsekvenser för samhällsstrukturen och han vet hur förutsättningarna för att bli fotbollsspelare ser ut i varje land.

Dessa två färdigheter gör honom populär må ni tro. Särskilt hos taxichaufförer. Särskilt hos taxichaufförer som har sin sista körning till Arlanda klockan halv fyra på morgonen och som haft två futtiga körningar under hela natten och därför är extremt pratsugna.

Med all respekt för de viktiga ämnen som avhandlas – nästa gång tar jag tametusan med mig öronproppar i taxin.