söndag 14 november 2010

Familje-nintendo

Panta rei. Allt flyter. Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod. Så sa Herakleitos för 2500 år sedan. Alldeles säkert sa han det samma år son hans yngsta barn var två- och ett halvt. Och alldeles säkert hade han även en femåring.

Låt mig ge ett exempel.
Söndagsfrukost:

En mamma och två barn sitter vid frukostbordet. Barnen har varsin tallrik med gröt framför sig och mamman har en kopp kaffe. Så blir äggen är klara och mamman reser sig och går bort till bänken för att skala dem. Eftersom det tar en liten stund hinner femåringen ställa sig på stolen och ta ner pärlburken från hyllan.

Det är svårt att hålla en pärlburk samtidigt som man klättrar på en stol när man är fem år. Pärlburkens innehåll sprids över golvet och själva burken knockar mjölkglaset. Mamman hämtar papper och torkar. Två- och ett halvtåringen tar ett papper och torkar. Tyvärr misslyckas han med att riva av pappret och hela hushållsrullen vecklar ut sig i den utspillda mjölken. Två- och ett halvtåringen trampar med strumporna i mjölk- och pappersröran och börjar gallskrika över sina blöta strumpor. Mamman slänger pappret i papperskorgen och drar av strumporna.

Tyvärr var papperskorgen överfull och den sista slarviga sista slängningen får te-resterna överst i soporna att välla ut över golvet. Mamman lyfter upp soppåsen och försöker knyta ihop den. Märker att det dessutom droppar något äckligt ur ett hål längs ner i påsen. Mamman sträcker sig upp mot bänken efter hushållspapper att torka äckeldroppet och te-resterna med, men upptäcker att pappret ju är slut. Mamman går och hämtar en ny rulle. Femåringen har under tiden börjat skära ägget och pilla bort gulan som faller ner under bordet och gosar ihop sig med pärlorna.

Mamman ger det resterande ägget till två och ett halvtåringen. Två- och ett halvtåringen vill inte ha ägg. Han vill ha leverpastejsmörgås. Mamman reser sig och brer en leverpastejsmörgås. Femåringen vill också ha en leverpastejsmörgås. Mamman reser sig igen och brer en smörgås till. Väl tillbaka har två- och ett halvtåringen slickat av all leverpastej från smörgåsen och vill ha en till. Mamman vägrar att bre en ny smörgås. Mamman får en smörgås i skallen. Mamman blir arg och lyfter bort två- och ett halvtåringen från bordet. Mammans kaffe är kallt.

Panta rei.

5 kommentarer:

  1. Det här var hysteriskt roligt. På avstånd alltså. Inte när man var där. Men jag har en fråga: Var är den ömma fadern?

    SvaraRadera
  2. Jag kan se det framför mig. Hu!

    SvaraRadera
  3. Den ömma fadern hade sovmorgon enligt ordination från 30+. "Man kan turas om" tror jag du sa.

    SvaraRadera
  4. Själv sitter jag bara och är avundsjuk över att dina barn kan tänkas äta gröt, ägg och leverpastejsmörgås...

    SvaraRadera
  5. Ha ha ha ha... riktigt underbar skildring! Men jag funderar på hur harmonisk (den antagligen välbehövliga) sovmorgonen var, när detta samtidigt utspelade sig i köket...

    SvaraRadera